En
natt hade en man en dröm
om att han
vandrade
längs med stranden men
Vår Herre.
Över himlen blixtrade
det scener från hans
liv..
Vid varje scen, märkte
han två par av fotsteg
i sanden; ett par
tillhörde honom,
det andra tillhörde Vår
Herre.
När
den sista scenen av hans
liv blixtrade framför
honom,
tittade
han tillbaka på
fotstegen i sanden-
Han såg att många
gånger längs vägen av
hans
liv så var där endast
ett par av fotsteg,
och det skedde vid de
allra mörkaste
och svåraste stunderna i
hans liv...
Detta
bekymrade honom och han
frågade
Vår
Herre om det. "Gud,
du sa att när jag väl
bestämt
mej att föja dej, då
skulle du vandra med mej
hela vägen.
Men under de mörkaste
stunderna i mitt liv,
då finns det bara ett
par med fotsteg.
Jag förstår inte
varför när jag behövde
dej som mest så övergav
du mej."
Vår
Herre svarade. "Mitt
kära, kära barn.
Jag
älskar dej och jag
skulle aldrig lämna dej.
Under
dina svåraste och
hårdaste stunder, när
du ser
bara ett par med fotsteg,
det var då som jag bar
dej."
©
Mary
Stevenson
(November
1922 - January 1999)
Origionalet
"Footprints In The
Sand",
skrevs av Mary 1936.
Hennes
familj har en hemsida som
berättar.
hela historien om hur
dikten kom till, och
om hennes liv blev.
www.Footprints-InThe-Sand.com
|
|
|
|
|
